cruuush
ibland har jag lust att skriva hur patetisk jag kan vara, hur mycket jag saknar kärlek och hur mycket jag älskar att somna bredvid någon på kvällen.
Men jag gör inte det. För att jag är en stålkvinna som inte känner så. Om jag hade tänkt på det varje dag hade jag gråtit. Jag vill inte gråta mer. Vissa dagar tillåter jag mig att tänka när jag går och lägger mig. Igår var en sådan kväll. Jag la mig i sängen och tittade rakt upp i taket. Tittade på fotona som jag har satt på min vägg för att täcka massa minnen. En tår rann. Jag tillät den att rinna. Det kändes bra. Jag tog en djup suck och insåg mitt läge. Jag skulle somna ensam denna natt också. Jag frös, insåg att jag kommer frysa denna natt också. Ibland måste man gilla läget. Jag gjorde det igår kväll. Jag sov gott sen. Faktiskt.
En sak som jag däremot gillar att göra ensam är att bada. Det blir trångt om man badar med någon.
