JonnaAngelika

Det är det enda jag begär, att du ska bestämma dig. Du får gärna åka hit & dit men säg inte till mig att du inte tänker åka när du säger till ngn annan att du ska åka. Jag är inte blind och om du tror jag är blind får du gärna berätta för mig. Varför du gör så? det jag säger till dig stämmer iallafall överens med det jag säger till andra. Hur ska jag kunna veta att du säger att jag finns till andra? När andra kommer fram till dig & snackar, finns jag då eller är jag bortglömd? Innan visste jag svaret men jag börjar förlora det nu. Jag vet absolut ingenting. Jag är noll ställd. Jag vill inte vara ngn som är lätt att få, ngn som man slänger med. Jag tror inte jag är det heller men jag vill veta. Uppskatta mig, snälla du.