i feel nothing
Ibland dyker dem upp, jag får lust att lägga mig ner i fosterställning i min säng och gråta. Jag lyssnar på ledsen musik för att få rätt sinnesstämning och jag vet inte varför det blir såhär. Jag saknar allt så fruktansvärt mycket och jag påminns om mitt misstag alla dagar i veckan. Ett misstag som fick mitt liv att rasa. Jag hatar mig själv för det jag har gjort, mot andra och mot mig själv. Jag hade gett mitt liv för att få det ogjort. Det är dock något som jag måste lära mig att leva med och som jag måste stå för. För jag kan aldrig få det ogjort, hur många tårar jag än fäller, hur mycket jag än bönar och ber. Så jag fortsätter, mycket svagare men med en erfarenhet. Livet är inte rättvisst det vet vi alla. Jag försöker ta med mig det jag har lärt mig men oftast leder det till detta. En deppighet som aldrig kommer försvinna känns det som. Det kommer bli bättre, jag vet det. Frågan är bara när?! Det kommer aldrig någonsin bli som förr, det är en sak jag insett för längesen. Och det gör så jävla ont, jag är dum i huvudet och helt misslyckad , jag tänker varje dag; hur fan kunde jag.
Men som sagt, gjort är gjort och på något sätt måste jag kunna stå för det. Ta ett djupt andetag Jonna och se till att kämpa på. Jag kommer klara det, jag kommer stå där på student dagen och sjunga ; fyfan vad jag är bra. Jag har snart klarat allt, det är ca 2 månader kvar. Jag har gått och klarat 7 månader. Det trodde jag aldrig. 2 månader till sedan slipper ni se mig. Jag förstår att det inte är lätt för någon av oss och jag förstår hur ni känner. Därför ska det bli skönt att ta studenten. Ni slipper se mig, jag slipper se er. Vi är fria på varsitt hål och jag kommer lämna Sverige. Jag är tveksam om jag kommer komma tillbaka, för Sverige ger mig ingenting. Om ni nu läser detta vill ja säga Tack för de två åren jag fick med er. Det var en perfekt start på gymnasietiden och jag är ledsen att jag faila.
Men som sagt, gjort är gjort och på något sätt måste jag kunna stå för det. Ta ett djupt andetag Jonna och se till att kämpa på. Jag kommer klara det, jag kommer stå där på student dagen och sjunga ; fyfan vad jag är bra. Jag har snart klarat allt, det är ca 2 månader kvar. Jag har gått och klarat 7 månader. Det trodde jag aldrig. 2 månader till sedan slipper ni se mig. Jag förstår att det inte är lätt för någon av oss och jag förstår hur ni känner. Därför ska det bli skönt att ta studenten. Ni slipper se mig, jag slipper se er. Vi är fria på varsitt hål och jag kommer lämna Sverige. Jag är tveksam om jag kommer komma tillbaka, för Sverige ger mig ingenting. Om ni nu läser detta vill ja säga Tack för de två åren jag fick med er. Det var en perfekt start på gymnasietiden och jag är ledsen att jag faila.
Kommentarer
Trackback
